De två senaste veckorna (förutom denna långhelg, som vart underbar) har vart de värsta i mitt liv. Allt bara föll.
Jag känner att detta år inte vart mitt, det är något som är säkert.

Förutom att det vart mycket i skolan, jobb, nya jobb, träningar, ansvar, hålla kontakten, vara en bra människa och bara andas så höll jag på att förlora den person jag håller kärast.
Och hela min värld höll på att rasa. Jag kände allt gå i revy, allt vi gjort och all kärlek trodde jag bara skulle bli till minnen. Men som tur var så ville ingen av oss det och det är just nu underbart - bättre än någonsin.

Jag tror att man lär sig uppskatta det man har mer efter något sånt här. Man tar inte varann för givet och man uppskattar det man har så mycket mer. Min kärlek för min pojkvän kommer alltid finnas där.
Han har har hjälpt mig genom mycket och han är världens finaste person, både insida och utsida och jag älskar honom av hela mitt hjärta percis som han är.

Vi har nästan aldrig haft några motgångar så jag antar att det var på tiden att det kom ett hinder. Som tur var så löste det sig. Du är min själsfrände och dig ska jag alltid håll kär. 23/3 2008 ♥